Volvobäckens kvarnar är en kulturmiljö som ligger på samfällighetsmark och som ägs och förvaltas av Långvattnets Byamän med byåldermannen som ansvarig ledare. I fastighetsregistret heter Långsjöby fortfarande Långvattnet trots namnändringen under tidigt 1900-tal. Viktiga beslut om byns samfälligheter fattas på Byastämman som brukar sammankallas årligen eller när det finns något ärende av betydelse. Sedan slutet på 1800-talet har på kvarnområdet funnits vattendrivet sågverk och 2 st skvaltkvarnar för malning av kornmjöl. Av dessa byggnadsverk finns kvarnarna kvar i ursprungligt skick men sågverk och dammbyggnaden för övre kvarnen har försvunnit. Någon kilometer uppströms från kvarnarna har funnits ytterligare ett vattendrivet sågverk vid den s k Sågforsen. Den nyfikne metaren kan än i denna dag finna lämningar efter detta sågverk.

Under 1970-talet restaurerades kvarnarna och kvarndammen för nedre kvarnen. Dessutom byggdes en replik av den timrade vilkoja som funnits på platsen för kvarnpersonalen. När det var vårflod gick nämligen kvarnarna dygnet runt. En 6-kantig timmerhuggarkoja flyttades också till kvarnområdet från Norditjärnarna där den stått på Domänverkets mark. Synnerligen inblandad i dessa åtgärder var dåvarande Byåldermannen Ture Rönnholm. I början på 2000-talet flyttades en fäbodstuga, som skänkts till byn av familjen Ingvar och Gun Gustavsson, till bäckkröken mellan nedre och övre kvarnen. Stugan kan dateras till slutet av 1700-talet och är en av byns kvarvarande äldsta byggnader. I samband med flyttandet av fäbodstugan renoverades kvarndammen och vattenrännan och dessutom byggdes en gångbro över bäcken nedanför nedre kvarnen. Ledare för dessa åtgärder har varit byåldermannen Håkan Rombe.

Volvobäckens kvarnområde är unikt genom den mängd kulturmiljölämningar som finns på ett begränsat område. Förutom de byggnadsverk som nämnts ovan, kvarndamm, skvaltkvarnar, vilkoja, timmerhuggarkoja och fäbodstuga, finns andra betydelsefulla lämningar. På södra sidan kvarndammen finns ett grävt översilningsdike som användes för att ”konstbevattna” myrarna väster Volvobäcken vid vårflod. På det sättet fick myrgräset bättre gödning genom näringsämnena i smältvattnet. Norr om övre kvarnen finns en slåtteräng som erhöll gödning genom översvämning vid vårflod. Slåtterängen vidmakthålles fortfarande genom ett årligt bidrag från Länsstyrelsen. På södra sidan bäcken vid gångbron finns ett par samiska kåtatomter som tydligt syns i terrängen. En knapp kilometer väster om kvarnområdet finns fångstgropar som ännu ej är skyltade. För att ytterligare framhålla den samiska dimensionen på kvarnområdet har byamännen fått tillstånd att bygga en storkåta på södra sidan bäcken. Byggstart år 2007. På grund av de många historiska lämningarna på och vid kvarnområdet får inte byggnadsåtgärder vidtas utan tillstånd av Länsstyrelsen. Ej heller får åtgärder vidtas som på något sätt förändrar mark och vatten. Motorfordonstrafik är t ex förbjuden under barmarksförhållanden.

Sedan 1970-talet har årliga kvarndagar hållits varvid malning av kornmjöl ägt rum och allehanda bygdekulturaktiviteter som t ex timmerhuggning, slåtter, kardning och spinning, växtfärgning, hantverksförsäljning etc. Ledare för kvarndagen var fram till 1995 byåldermannen och därefter har den 1995 bildade hembygdsföreningen tagit över ansvaret för kvarndagar och paltfester. Byamännen har således tills vidare upplåtit kvarnområdet till Långsjöby Hembygd & Idrott för vissa bygdekulturaktiviteter men bestämmer i övrigt över området.

Text: Håkan Rombe