Steen Flemming 1897-1977

Från arkivet, en text om en av traktens kulturpersonligheter, konstnären Steen Flemming. Texten är skriven av Håkan Rombe.

Steen Flemming 1897 – 1977 är en Långsjöbybo och konstnär och som gjort sig känd inom måleri och teckning. Steen föddes i Köpenhamn i ”Gamla stan” och blev tidigt intresserad av konstnärsyrket. 1918 – 1921 studerade han vid Kungliga Akademin för de sköna konsterna i Köpenhamn för berömdheter som Rostrup-Boyesen, Viggo Johansen och Axel Jörgensen. Steen studerade även på kvällstid vid Kunsternes Croquisskole 1918 – 1927 och i Paris 1931 och 1938. Han gjorde dessutom flera studieresor till Norge, Tyskland och Italien.

Steen påverkades av det dåtida danska måleriet som enligt kritiker igenkändes genom sin blandning av lyrik och saklighet. Linjen betonades mer än färgen vilket i nakenmålningarna ger en känsla av känslodjup och sensualitet. Andra influenser kom från kubismen. Bland konstnärer som gjort starkt intryck på Steen kan nämnas de norska konstnärerna Edvard Munch, Ludvig Karsten och Henrik Sörensen. Den första utställningen skedde i Köpenhamn 1923 och för den fick Steen bra vitsord.

Steen hade gift sig 1927 med en svensk flicka, lärarinnan Carin född Carlstedt, från Falkenberg, vars bror Carl Carlstedt var präst i Stensele och Carlstedt lockade 1926 upp Steen Flemming till Stensele för dekorering av kapellen i Umnäs och Åskilje. Uppgiften bestod i marmorering och ådring (Steen var även utbildad målarmästare) samt vissa andra dekoreringsarbeten. Senare följde liknande arbeten i Sorsele 1929 och i Vojtjajaure kapell. Lönen 1926 var 25 kr per dag plus fri resa Köpenhamn – Stensele ToR med tåg i 3:e klass. Paret Flemming blev så betagna av den vackra naturen att de beslöt att flytta till Stensele socken och Långsjöby där Carin erbjudits arbete som folkskollärarinna. De anlände till byn 4 januari 1930 och första bostaden blev övervåningen i det nyuppförda Missionshuset. Steen hittade en första ateljé i övervåningen hos Per Andersson där han hade utsikt mot Storberget. Paret började genast planera en egen bostad (ovanför ”Evald Gustafssons”) och huset stod inflyttningsklart hösten 1934 med en rymlig och ljus ateljé på övervåningen. Carin Flemming har utbildat hundratals ”Långvattsbarn” varav en del studerade vidare, vilket var ganska ovanligt på den tiden i glesbygd. I familjen föddes sönerna Erland 1928 och Stig 1934 och de följde sedermera sin mamma i fotspåren och gjorde karriärer i skolväsendet. Erland är även känd för sitt författarskap inom lyriken.

Steen fortsatte sin konstnärsbana i Långsjöby med måleri, främst akvareller och teckningar. Otaliga är teckningarna med landskapsmotiv från Långsjöbyområdet och de väster om byn belägna fjällen. Teckningarna med fjällmotiv beskrivs som ”vulkaniska och eruptiva”. Då han 1931 debuterade på Konstnärshuset i Stockholm beskrev Gustav Näsström Flemmings croquiser, litografier och träsnitt med orden ”driven skicklighet och frodig formkänsla” och kvinnoteckningarna ”byggs upp med kraftfull volymverkan och en robust sensualism, som offrar det snarvackra för det monumentala”. Signaturen E. R-g i Social-Demokraten skrev: ”Frodig och leende danskhet finns i hans teckningar, där särskilt studierna efter kvinnlig modell stå i en hög klass”. Stilleben och figurstudier var vanliga motiv förutom landskap. Ett för Långsjöbyborna välkänt verk är kristusbilden som i flera årtionden hängde ovanför altaret i det nu sålda missionshuset. Målningen var utlånad och i samband med Steens bortgång skänkte arvingarna den till missionsförsamlingen. Målningen kan idag beskådas i Missionskyrkan i Storuman. I boken Långsjöby – nybyggarbyn vid odlingsgränsen finns ett antal teckningar med motiv från Långsjöby, signerade Steen Flemming.

Flemming kom att ingå i en krets västerbottenskonstnärer som publicerade sig flitigt under 1930- och 1940-talet. Landskapet skildrade han i främst teckningar och akvareller med en svalt hållen färgskala som beskriver naturen mellan skog och fjäll, ofta med en väg som enda tecken på mänsklig närvaro. Författaren, chefredaktören och konstkännaren mm Gunnar Balgård skriver i sin bok ”Norrifrån” att Steen ”medför i bagaget en expressionistisk tradition och intar i kraft av denna en särställning bland de utövande målarna i länet. Flemming uppfattar landskapet i stora, rena volymer och kan experimentera med viss abstraktion i formspråket, vilket ingen annan i generationsgruppen gör. Han avvinner glesbygden nya uttryck, och är även en uttrycksfull tecknare i tusch”. År 1975 visade Västerbottens museum en retrospektiv utställning med ett 100-tal av hans verk. Förteckningen nedan omfattar de viktigaste utställningarna.

Köpenhamn 1923.
Stockholm Konstnärshuset 1931 och 1937.
Separatutställningar i Umeå 1932, 1935, 1937, 1941 och 1956.
Deltagit i ett stort antal samlingsutställningar.
Umeå 1975 Västerbottens museum. Recension i V-K 14 april 1975.
Representerad i bland annat Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Moderna Museet i Stockholm och Prins Eugens Valdemarsudde.
Medlem i Västerbottens läns konstförening som Steen var med och bildade 1936.

Medlem i KRO och Konstnärsklubben 1938 – 1977.